torsdag 23 december 2010


Dear friends, It´s like I´m in hibernation. The flue goes around in circles in the house, and the few meters that separates me from my studio requires many more steps than Kebnekajse. I´m giving my hope for next year and I wish this unelected and therefore a bit stressful contemplation will come to its end with new fresh spirit in return. The one that includes my studio that´s been under renovation.
And for this contemplation that includes holidays and family tradition, I hope You all are well.
I´m with You even if I leave no trace.
I wish You sweet Love and Light for Christmas!

fredag 26 november 2010

i dammen / in the pond

Fånga Ljuset Narcissus.

Seize the Light Narcissus.

tisdag 23 november 2010

fredag 19 november 2010


The first snow disappears before it has a chance to lay down and rest.
It gives us a chance to lay down and rest.
So we´ll cosy up inside today, and maybe have some cardamom buns!
Have a lovely weekend You all!

torsdag 18 november 2010

studio again

Får flytta in i min studio igen. Renoveringen som skulle ta tre veckor resulterade i åtta veckor. Avloppsrör och el har bytts ut, invändigt. Min paus förlängdes. Nu står den där tom och inväntar mig. Tom som om ingenting hänt. Byggdamm som smugit sig in överallt är i princip den enda skillnaden.
Kan det vara så att samma renovering även hänt med mig? Åtta veckors paus i konkret arbete ger utrymme för åtta veckors disciplinerad analys. Jag tar tillfället i akt. Varje tillfälle är ett tillfälle för reflektion. Avloppsrör och el har bytts ut, invändigt. Även jag är förändrad utan att det syns.
Det återstår att se vad tomrummet har givit.

Jag har flyttat in två stolar och ett bord. Mittemot varandra står stolarna som i konversation. dialog. samtal. Jag sitter på den ena stolen och jag sitter på den andra.
Konversation. Dialog. Samtal.

Låt oss tala med varandra.

I´m back in my studio again. The renovation where set to three weeks, now eight weeks later they are ready. Drain pipes and power lines has been replaced. My pause extended. Now the studio is empty and waiting for me. Empty as if nothing ever happend. Construction dust the only proof.
Can it be that the same renovation happend to me as well? Eight weeks of time-out in physical work makes space for eight weeks of mental work. I´ll take the challenge. Every opportunity is an opportunity for reflection. Drain pipes and power lines has been replaced. I´m changed as well, though it seems as if nothing ever happend.
It remains to be seen what this void has given.

I´ve moved in with two chairs now. Two chairs opposite each other and a table in between. Two chairs in a conversation. dialogue. discourse. I´m sitting on one chair and I´m sitting on the other.
Conversation. Dialogue. Discourse.

Let us talk.

broderad tillit / embroidered trust

alldelles sprudlande glad när jag överraskande fick tillit med posten!
Tack Elisabeth!!! Precis vad jag behövde.
Mer tillit till folket!

foto och broderi av Elisabeth - Textilspanieln.

all cheerfull when trust surprisingly came to me by snail mail!
Thank You Elisabeth!!! Just what I needed.
More trust to the people!

photo and embroidery by Elisabeth - Textilspanieln.

fredag 12 november 2010

att få ge / to get to give

Att ge för att ge eller att ge för att få
vi behöver nog tänka på det
därför att ge för att få är inte att få men
att ge för att ge är att få.

To give to give or to give to get
we need to think about that
´cause to give to get isn´t to get but 
to give to give is to get.


A cup of warm milk and honey is a cup of kindness.

pic by husband

tisdag 9 november 2010

längs med vägen II / along the road II

Döden bor Ingenstans. Hon Han Den har inget hus, inget tält, ingen koja. Döden hukar inte undan Regn, skyler sig inte från Sol och Vind dansar hennes hans dens anletsdrag.
Hon Han Den är ett med naturen tänker jag och det spritter till i min kropp för bilden känns självklar.
Jag ÄR Natur säger Döden,
det är det vi har gemensamt.
Såklart. Jag är också Natur och med ens är vi två ett med träden längs med vägen.

Death lives Nowhere. She He It has no house, no tent, no hut. Death does not crouch under Rain, does not veil from Sun and Wind dances hers his its lineament.
It comes to my mind that She He It is one with nature and my body shivers as the picture seems so clear.
I AM Nature Death says,
this is what we have in common.
Of course. I too am Nature and at once the two of us are one with the trees along the road.


I´ve translated the story "Längs med vägen" You can read it here: "along the road
Please don´t hesitate to tell me if there´s something not quite right in my English language, as it is not my mother tongue. Also if there is something You need to ask about or just want to say. I´m eager about Your comments.
If You´re a quiet reader You are truly welcome as well!

Have a nice rainy day, as mine is... I´m off on the bike now.

måndag 8 november 2010


Suddenly I started to write in a different way. The story I´m on is visual, like a movie slowly showing it´s way, playing just in the edge of my eye. In other times it´s the text that is visual, and at those times I often write in English and translates in to Swedish. I see the words and it´s more mathematical, transcendental and in a poetic sence transforming my everyday life.
It´s very exiting now, I´m curious about continuing this story as it is the story that leads the way.
ThankYou Gina and Aimee for making me want to translate this particular story, though it´s a tricky one. I´m on my way...
and Sara You are so sweet.
I´m in the presence right now, enjoying.
facing my fears and enjoying as I know it must lead a good way.

fredag 5 november 2010

längs med vägen / along the road

Vad är Ditt förslag Döden?
Hur ska vi gå vidare med Livet från och med nu?

Jag ser en stenmur. Döden sitter där ledigt klädd och sparkar med sin gympasko i gruset. Hon eller Han eller Den skelar något. Ögonen sitter brett isär och blicken går både framåt och åt sidan. Huden är slät. Hon Han Den är så behaglig att se på. Den smutsgrå koftan är kraftig, i vadmal? 1600-tal. Skorna är direkt tagna från nu. Nu som i 2010.
Jag frågar Döden vad Hon Han Den gjort sedan vi sågs sist? Under tiden som jag har ordnat med allt det praktiska. Flyttat, gift mig, skaffat barn och hittat hem. Utan att för den delen hittat mitt hem helt. Döden svarar att det finns ingen tid och under tiden har Hon Han Den väntat, kisat mot solen, suttit i regnet och doftat den blöta jorden under skon. Tro inte att jag inte har underhållit mig själv, jag har dessutom spelat schack med Döden säger Döden. Fördrivit tiden här i Tidlösheten. Jag vågar fråga vem som vann.
Det blev oavgjort. Döden vs Döden 0-0.
Jag vet att min Död har några vinster på sin sida när det gäller kampen om mitt liv. Men de vinsterna delar vi lika, Hon Han Den och jag. Jag vet att de vinsterna är lika mycket mina om jag vill och alla vi vet att jag vill Gud och Döden och Jag. Jag måste bara vilja vilja det också. Det ser ut att vara dags för det.
Döden nickar åt vägen. Ska vi gå säger Hon Han Den och kisar mot solen. Jag förbereder mig knyter på mig ett par sköna skor. Jag tänker att jag inte har hunnit städa att allt inte är klart. Men jag vet att jag kommer att följa Döden ty Döden är en del av Livet, vi går sida vid sida längs den grusiga vägen.
Även hästarna har väntat. Inuti. Jag kommer att styra de hästar som skenar framför mig, jag håller redan i dem hårt. Min kapacitet är som skenande hästar och jag styr den med varm och van hand i strama tyglar.
Jag vet att Döden är vid min sida. Min Död viker inte en tum från min väg. Det får inte jag heller göra.
Jag håller mig själv i strama tyglar. Ju stramare tyglar desto större frihet och det är först nu som jag anar det som jag redan vet. Döden ler vid min sida när Hon Han Den känner min tanke.

Jag är Livet.

What is Your proposal Death?
How do we move forward with Life from now on?

I see a stone wall. Death is sitting there casually dressed and kicking the sneaker in the gravel. She He It is squint-eyed. The eyes are wide apart and the gaze is both forward and lateral. The skin is smooth. She He It has a pleasant appearence. The drab cardigan is in dull frieze. Seventeenth-century. The sneakers are straight from this now. Now as in 2010. I ask Death what She He It has been doing since we last met. While I´ve arranged all the practical things as moved, married, made kids and come home. Not that I particularly found Home for whole. Death answers that there is no such thing as time and during that time She He It has waited, peered at the sun, sat in the rain, got scent of the wet mud from under the sneaker. Don´t think I haven´t amused myself I´ve played chess with Death says Death, killing time here in Timelessness. I dare to ask who won.
It was a dead heat. Death vs Death 0-0.
I know that my Death has some victories on her his its side when it comes to the battle of my Life. But those victories we share alike, She He It and I. I know that those gains are mine as much if I want them to and we all know that I want them to God and Death and I. I just need to want to want it too. It seems to be the Time.
Death nods toward the road. Shall we go she he it says and peers at the sun. I take a deep breath of preparation and find myself a pair of good shoes. I´m thinking that I didn´t have time to tidy, that everything is not clear. But I know that I will follow Death for Death is part of Life and we walk side by side along the gravel road.
The horses have been waiting as well. Inside. I will guide those runaway horses in front of me, I´m already holding them tight. My capacity is like runaway horses and I guide it with a skilled and gentle hand with a tight rein.
I know that Death is by my side. From my road my Death shall not depart. This I can not do either.
I hold myself in a tight rein. The tighter the rein the bigger the freedom and now is the time when I first scent what I´ve long known. Death smiles by my side when She He It senses my thought.

I am Life.

torsdag 21 oktober 2010

ljus / candle

Jag har smugit in i trötthet
i trötthet bor tystnad
en öronbedövande tystnad
en öronbedövande trötthet
en trött tystnad

en bön
jag vet att ljuset vaktar min dröm
en öronbedövande dröm
en drömd tystnad
en tyst dröm.

I´ve sneaked in to tiredness
in tiredness silence lives
a deafening silence
a deafening tiredness
a tired silence

a prayer
I know that candles guard my dream
a deafening dream
a dreamed silence
a silent dream.

Can´t but love her!

torsdag 14 oktober 2010


The spirit of a phrase is to be used
use me
says the phrase
to the spirit
and the spirit of the phrase is.

tisdag 12 oktober 2010


Smala gator fordrar små fordon.

Narrow streets claims small vehicles.
and check out that COLOR COMBINATION!

by the way Nina Simone, I bet You need to check her out today.


Some more colors of this amazing place...

picnic in the city

Every day, different grapes, strawberries, cheese and bread. Days in Rome were great.

onsdag 6 oktober 2010


Min studio är nerpackad. Det renoveras och byts stammar i huset. Avloppsrör ska plockas ut ur min fina vägg. Först hade jag panik, ingenstans att jobba. Men när väl allt var nermonterat och undanstuvat så spreds ett stort lugn. ingenstans att jobba. en paus. en välbehövd
rakt igenom rakt igenom rakt igenom mig.

Vi har varit i Rom. Några dagar i Rom. Ett trolleri. packa, flyga, förflytta sig. mångfald och förändring
rakt igenom rakt igenom rakt igenom mig.

Dessutom det där med att vara mamma. som man så intensivt går igenom när barnet fyller år. mamma
rakt igenom rakt igenom rakt igenom mig.

My studio is all packed in boxes. It´s to be renovated, the house and drain pipes are taken out of my nice walls. At first I panicked, nowhere to work. But when all was well stowed away, a great calm was spread. nowhere to work. a paus. a well-needed
right through right through right through me.

We´ve been in Rome. A few days in Rome. It´s like magic. to pack, to fly, movement. diversity and change
right through right through right through me.

Besides, the notion about being a mother. that You so intense go through on Your childs birthday. mother
right through right through right through me.

måndag 27 september 2010

a little special blog

Min son och jag startade en blogg till honom här om dagen. Välkomna till Ansgars specialblogg!

My son wanted a blog of his own so we started one for him the other day. Please welcome to visit Ansgars special blog!

torsdag 23 september 2010

ukulele and hat

Isn´t this just the best pic ever? My four-year old son took it, it makes me so happy. It´s one of his best friends with an ukulele and a matching hat.

torsdag 16 september 2010

pink petal again

I was out in my garden this morning, mourning the Geraniums
the pink petals has turned greyish-orange and
the wind was whispering
about fall and
changeless changes and

This night I had a dream
when dawn came and aroused me
the dream wouldn´t go away.
The dream still hurts in my body and
fragments of it is whispering
about fall and
changeless changes and

I am unable
to read the dream as it is a dream
I am able
to read the wind as it is a wind.

A wind of fall
dreaming a dream
about falling.

tisdag 7 september 2010


Kökshanddukens enkla skönhet.
The simple beauty of a kitchen towel.

onsdag 1 september 2010

inside the wind

Sometimes I visualize the wind,
not only do I feel it
or see it´s advance.
I look in to it
I screw up my eyes and this is what I see
I made a sketch,
You might call it the invisible skeleton of the wind.
I´m not sure yet if different winds has different skeletons,
different dna perhaps.
I know though that they have different purposes.
Like the one the other day that blew away old habits.
I know that I must do some research inside the wind...

to be continued.

onsdag 25 augusti 2010


Now they are long gone, hiding
in the memory
of pink petal in full bloom.
To rest one´s face in a dew-wet peony
is a splendid experience.

Now outside my window, a wind
that blows away old habits
I guess I´m going outdoors and attend
to rest my face in those wind gusts.
hopefully, it will be
a splendid experience
when new habits enter in the storm.

Now on my signboard, a sketch
to dive into
looking for layer
with a new eye. yes,
a splendid experience
when habits change and
new opportunities open up.

just like the peony
no longer hiding
in a memory.

måndag 23 augusti 2010


Endless is the amount of color.
This is my color file,
my recipes for tones.
It´s filled but
we´re just in the beginning.
We, as in me and the color.

onsdag 18 augusti 2010

gentle breeze

Slowly taking place in the studio again. Summer hasn´t yet ended. I love August, it´s warm and chill at the same time.

I´m sorry I missed out last weekword, collection was a good one at splendid Textilspanieln. On friday it´s nostalgic at Silver linings 4 me, go there it will be fun!

Tomorrow I will host a board meeting for the council of Nordic Textile Art.
I´ve been preparing, and
I guess I´m back on track soon, but I´m not gonna let Summer trickle out that easily.