Döden bor Ingenstans. Hon Han Den har inget hus, inget tält, ingen koja. Döden hukar inte undan Regn, skyler sig inte från Sol och Vind dansar hennes hans dens anletsdrag.
Hon Han Den är ett med naturen tänker jag och det spritter till i min kropp för bilden känns självklar.
Jag ÄR Natur säger Döden,
det är det vi har gemensamt.
Såklart. Jag är också Natur och med ens är vi två ett med träden längs med vägen.
Death lives Nowhere. She He It has no house, no tent, no hut. Death does not crouch under Rain, does not veil from Sun and Wind dances hers his its lineament.
It comes to my mind that She He It is one with nature and my body shivers as the picture seems so clear.
I AM Nature Death says,
this is what we have in common.
Of course. I too am Nature and at once the two of us are one with the trees along the road.
tisdag 9 november 2010
längs med vägen II / along the road II
Etiketter:
along the road,
happy-destination,
happy-friends,
happy-nature,
längs med vägen,
story telling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hanna, ska du skriva en bok? gör det!
det finns så otroligt duktiga människor i bloggvärlden tänker jag. tur att bloggandet finns så att vi kan upptäcka det.
Hanna, what you have written about Life and Death is beautiful and poetic. I enjoyed reading it and envisioning the scene. And your photos are wonderful! You have a talent for highlighting the best colors. :)
Skicka en kommentar