Now they are long gone, hiding
in the memory
of pink petal in full bloom.
To rest one´s face in a dew-wet peony
is a splendid experience.
Now outside my window, a wind
that blows away old habits
I guess I´m going outdoors and attend
to rest my face in those wind gusts.
hopefully, it will be
a splendid experience
when new habits enter in the storm.
Now on my signboard, a sketch
to dive into
looking for layer
with a new eye. yes,
a splendid experience
when habits change and
new opportunities open up.
just like the peony
no longer hiding
in a memory.
onsdag 25 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
det är precis det som bidrar till närvaro, när våra vanor byts ut!
mer sånt åt folket, det är något utav det bästa som kan hända oss....
Beautiful, longing, lovely, delicate and oh so inviting Hanna
Jag jobbar på det... men fortfarande lägger jag hellre ansiktet i minnet av pionen än i vinden som närmar sig i nuet och jag tänker att det blir lättare om ett litet tag när allt prunkande vackert inte ligger så nära.
Och dina färglager i översta bilden är jättevackra. Om det inte var så långt mellan här och där skulle jag titta in i ateljén och prata lite på riktigt.
Hej!
Fin blogg som jag hoppas återkomma till...
Oh, I am sorry for stalking without introducing myself, but this is so, so lovely.
Skicka en kommentar