Tiden överklagar, släpp mig fri vädjar den.
Jag gör det, jag frigör den.
Jag stänger min ytterdörr och målar,
målar den tidlösa bildvärlden.
Vi har längtat, jag, otiden, bilden, det tidlösa budskapet.
Det är underbart.
Jag får ha väckarklocka nu, för att påminna mig om tiden.
Mellanläget är smärtsamt, den lilla passagen mellan tid och otid.
Men det är det värt.
Jag äter, jag hämtar barnen och vi går hem.
Det är underbart.
Tidigare om Tiden.
Time appeals, please set me free it begs.
and I will do it, I will release it.
I will close my front door and paint,
paint the timeless imagery.
Oh we have yearned, me, the image, the timeless message.
This is wonderful.
I get to have an alarm clock now, a reminder of time.
That small passage in between time and timeless is painful.
But it´s so worth it.
I eat, I pick up the kids and home we go.
This is wonderful.
About Time.
torsdag 27 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du, jag vet...
Jag har lite ont.
Om tid.
Eller så är det bara en känsla. Separerat från det mätbara.
Vacker bild, Hanna.
Nu förstår jag bilden här - det är du inuti otiden - i din uppfattning om tid...att existera i den!?!...bra - mycket bra - behöver också vara där nu!
Visst är det smärtsamt - men vi får försöka låta måsten ingå i den goda upplevelsen om tid...
Morgonkramar Lycke
Skicka en kommentar